Katastrofmåndag!

Ojojoj, vilken måndag jag hade i går... Jag och Ty hade bestämt att vi skulle ta en cykeltur till Walmart, och hade kollat ut en genväg på ca 10 km. Piece of kaka, tänkte vi båda. Med varsin ryggsäck började vi glatt cykla, trots att temperaturen låg på ca 35-40 grader och en stekande sol låg över oss. Första incidensen var då vi bara skulle ut genom den lilla byn här vid marinan. Rottweilarna var ovanligt aggressiva och började rent jaga oss, och hoppade upp mot min cykel och försökte bita mig i benen. Jag skrek som en stucken gris och cyklade järnet tills vi till sist skakade av oss dem. Jag var tvungen att stanna ett tag sen för mina ben skakade så mkt. Nåja, vi cyklade vidare och efter ett tag tog vi den avtagsväg som vi trodde skulle leda oss lätt till Walmart. Efter att ha cyklat genom en bananeplantage, och genom en liten by tyckte vi att vi borde börja närma oss. Efter att sen vidare börjat cykla upp i bergslandskap så började vi bli lite nervösa. Frågade till sist en kiosk-gubbe som sa att jo, visst skulle man komma till Walmart till sist, men det skulle ta ett tag. Värt att tillägga, verkligen värt att tillägga är en liten incidens vid detta stopp, då jag skulle äta min medhavda energy-bar, bestående av honungsglaserade nötter. Mums, mums, tänkte jag tills jag råkade till ner på den, och ser en.... LARV!! Fullt levande som kröp omkring. Jag skrek så nog hela bergsområdet hörde mig, samt spottade och halvspydde om vartannat. Nåja, behöver inte gå in mer i detaljer på detta, men det blir ett telefonsamtal till "Nature Valley" i dag, för att få kompensation för psykiskt lidande. Bergen var inte nådiga och det slutade med att vi tusans cyklat uppför hela jävla alltet, för att sen till sist kunna vända ner. Efter 1 h 40 min intensiv bergsetapp så kom vi till sist fram till Walmart. Det var som att komma till himlen! Tillbaka till civiliationen, in i AC! Vi var även lugna i det faktum att vi skulle ta rätt väg tillbaka, vilken skulle ta ca 45 min. Men, det visade sig att den väg som vi kollat upp på kartan inte gick att ta, eftersom det var ett privat bostadsområde. Ni förstår, här i Puerto Rico, så gör dom rika som så, att dom bygger upp fina bostadsområden, som dom sen inringar med en stor mur, med taggtråd, samt en stor grind, men tillhörande vakt. Så, det var bara att cykla en annan omväg (inte upp i bergen dock) som tog ca 1 h 30 min. När vi kom fram var vi så trötta att vi knappt kunde gå. Värt att nämna är att vi somnade ca 21 den kvällen. Så i dag är det lite lugnare aktivitet på schemat. Dock skrubbade vi utsidan av båten, nere i vattnet ett par timmar i morse. Men nu är det internetcafé och AC som gäller. Jag har fått kontakt med ett forskningslabb vid University of Washington, Washington State, på västkusten i USA som verkar mkt intressant, samt intresserade att ha mig där nästa år. Håll tummarna!