Alltså...

... ibland tror man ju att man drömmer. Nu ska ni få höra vad som hände i tisdagskväll. Jag och Ty var precis på väg ut och jogga mot sena eftermiddagskvisten och hade tagit gummibåten in till en av bryggorna här. Väl där skulle vi precis bara knyta fast båten vid bryggan då jag hör nåt som låter väldigt bekant. Tittar upp och där står ett par i kanske 40-års åldern. Trodde först att dom pratade med varann och brydde mig inte mer, även om jag funderade på vilket språk dom pratade på, var det holländska jag hade hört eller var det engeska. Då tittar mannen i sällskapet på mig igen och säger: ”Nämen hallå, Stockholms tröja, det är ju nästan förbjudet!” Han kommenterade min skryttröja, dvs Stockholm marathon finisher t-shirten, på klingande svenska. Så här fortlöpte samtalet:
Jag: ”Nej men hej, jag hörde inte att det var svenska ni pratade, så jag vart lite förvirrad. Har nästan trott jag är enda svensken här”
Han: ”Jå, ja förstod som det”
Jag: ”Men du kan va lugn, jag är faktiskt inte från Stockholm. Och det låter det inte som att ni är heller”
Han: ”Nädu, inte det, ja ä från Pite.”
Jag: ”Du skämtar, de ä ju ja me!!”
Han: ”Nä, nu är det jag som blir förvånad här. Vartifrån då??”
Jag: ”Men uppvuxen på Norra Pitholm”
Han: ”Du det är inte så långt bort från Mossen där ja ä i från”
Jag: ”En Pite-bo, nä fy fasen asså... det trodde man inte”
Han: ”Nä, du är nog nummer två nu på St Martin.”

Denna diskussion fortsatte sen med att jag missat glöggkväll i söndags, då dom är ett litet svenskgäng som har hand om en brygga, som denna man Per Brynolfsson och hans fru nu gärna vill att vi ska flytta till. Och när jag nämnde palt så sken han upp som ett barn: ”Jåå, får vi ha paltkok, asså ni måste ju bara komma till våran brygga!”. Jag var tvungen att smälta detta möte hela tisdagskvällen, grymt roligt var det att få höra lite pitemål. VI ska fundera på denna bryggplats, det var ett suveränt pris, typ halva priset från allt annat, och att få ha lite svenskgrannar låter ju inte helt fel.
I dag har jag suttit ca 2 timmar och väntat på att få tvätta. Det var kö kan man säga. Jag hann förutom att bli tok-less med att få 5 st nya myggbett samt att bli trakasserad av en liten man från nånstans i övärlden här. Han tyckte att det var ok att stryka mig på ryggen, säga att han älskade vackra kvinnor från Sverige och att sen försöka pussa mig på halsen. Men då sprang jag därifrån och gömde mig där det var massa folk. Mycket obehgligt. Träffade dock även en betydligt trevligare kvinna från Colorado som uppdaterade oss att det skulle vara en träff för båtägarna i lagunan för att få lära känna varann och planera lite framtida knytkalas. Så det var vi på samma kväll. Träffade bl a Pat igen (kvinnan från tvättomaten) och även massa andra trevliga amerikaner. Vi blev kallade ”the babies” eftersom att medelåldern väl är kring 50. Sen trodde dom iofs att jag var 19, och var mäkta förvånade när jag berättade att min 30-års dag stundar mycket snart. Det är verkligen oerhört värdefullt att träffa dom andra ”cruisers” för det är via dom man får massa info om allt möjligt, hur man skeppar över saker från USA, vart man ska tvätta, vart billigaste maten är, hur vindarna är över till Jungfruöarna, samt blir inbjuden till massa trevliga saker. Nu verkar det som att det ska bli lite knytkalas en gång per vecka här, så nu ska jag vässa matlagningsnerven lite och imponera på dom. Hehe, ser fram emot det.
Det är för övrigt galet vad det går pengar när saker och ting ska fixas på båten. Matkontot ligger långt under vad vi hade beräknat (trots att vi äter mkt god mat), men alla dessa verktyg, batteriomvandlare, kablar, propantank, batterimonitor osv det kostar kan jag säga. Längtar tills alla de större utgifterna är klara så man kan känna att man ligger lite på budget igen.
I går var vi i Marigot, den franska delens huvudstad. Vi gick in på ett apotek där det fanns en våg. Bara för kul tänkte vi att vi skulle väga oss då vi båda tyckt att kläderna hänger lite löst. Jag hade väl gått ner en 1,5 -2 kg, så inte så mkt, men stackars Ty ligger nu på 63 kg.... Stackarn, han vägde 71 kg när vi träffades. Vi äter frukost, lunch och middag så mamma du behöver inte vara orolig att vi svälter, men dels så rör man sig hela tiden och jobbar på , och sen så går man inte och bara köper sig en godispåse, glass, snabbmat eller massa drinkar eftersom vi försöker vara väldigt ekonomiska. Jag försöker dock nu trycka i Ty jordnötssmör på mackor som mellanmål, massa russin, samt koka extra pasta när det vanskas middag. Ja kan ju inte låta min man magra bort heller. Men detta förklarar kanske varför det går så bra att springa ;)

Oj vilket långt blogginlägg det blev, men vill bara inflika en sista sak här: Mina föräldrar har bokat resa ner hit nu! 31 januari kommer di små liven och ska stanna hela 19 dagar! Hurra, vi har ju hur mkt tid som helst att ta dom på roliga saker. Ta dom på seglingsturer, så nu måste vi köpa en superflytväst till min käre styvfar som inte kan simma! Detta ska bli mycket roligt, och det jag tror att dom kommer att ha en superresa!

Lotta