Glad påsk!

Fortfarande i Cane Garden, där vi bestämde oss för att stanna över fullmånen i alla fall (vilken är i natt) eftersom det nog är mysiga fullmoon parties här. Det här stället är väldigt vackert (jo, jag börjar låta som en gammal skiva) ;)). I går låg vi på stranden under ett träd och bara mös. Kollade bl a in allt båtfolk vilket alltid är roligt. Det var bl a en puertoricansk familj (totalt 3 båtar) som skulle lägga till vid varann. En av dom hade en sån där värsting motorbåt á la Miami Vice. Grymt fula färger, och veeery 80's. Den hette för övrig "Predator", men jag tror att ett bättre namn hade varit "Nej, jag har faktiskt stor snopp". Nåja, när denna man med sin fint lyfta fru i minibikini skulle lägga till så tappade dom liksom kontrollen över båten och började glida in i en båt på andra sidan, som inte tillhörde deras familj. För att sammanfatta så var det en panikartad fru som fick springa runt och fenda av med sina fötter, en panikartad båtägare som inte ville få sin lack förstörd av "The Predator" samt en töntig medelålders man som försökte behålla sin coola attityd, trots att han körde över och sönder en bojlina. Nåja, jag och Ty njöt oerhört av denna underhållning och kom fram att man inte behöver TV. På kvällen tog vi det som skulle vara en skön liten löptur men blev en riktigt bergsetapp. Ty kom på den excellenta idén att vi skulle springa en liten bit uppåt vägen som leder upp mot ett berg. Okej, tänkte jag, 10 minuter uppför orkar man väl. Nu var denna "backe" inte bara galet brant (fanns tom varningsskyltar för bilarna) utan också väldigt långt. Då jag i mitten kvider "Ty, jag orkar inte mer, jag MÅÅSTE stanna" samt nästan kräks så får jag svaret: NÄPP! Nähäpp, då var det bara att fortsätta. Fick dock till sist stanna en gång och hämta andan i en minut, men totalt belv det 25 minuter aktiv uppförslöpning. Men, det var väl kanske lite värt det, för uppe på toppen var utsikten inte av denna värld som det så fint heter. Nedåt backen var inte så lätt det heller, för på dom flesta ställena var det för brant för att jogga så man fick gå, och de stackars låren fick kämpa hårt för att bromsa. På väg upp var det en engelskman som körde förbi oss med bilen och skrek: "You have all my respect!". Nu fattar jag varför...

I dag är det ju början på påsken, och jag känner mig långt i från skidsemestrar och solning i snökojor. Vet inte hur jag ska göra för att få påskkänsla. Kanske måla ett ägg, men vi har bara svart spritpenna... kanske inte blir så roligt. Nåja, i kväll blir det fullmoon party, inte så påsk, men säkert trevligt.

Hoppas ni alla får en underbar påskhelg med sol och vårkänslor!

Kram

Dag på stranden