Har trots att jag är i slutfasen av graviditeten lyckats få in ett 7 km löppass längs Fyrisån idag. Folk undrar hur det går, och ja, jag vet inte vad jag ska svara, det bara går. Jag gick ju inte upp all vikt på en gång, utan allt har ju skett stegvis så kroppen vänjer sig faktiskt vid klumpig-löpning. Sen anpassar man ju distans och fart allt eftersom (som ni kan se på grafen nedan). Sen får man ju så himla mycket positiva effekter, som att jag t. ex. i princip inte alls har samlat på mig vätska, och slipper svullna ben och fötter. Jag sover bättre, får mindre myrkryp i benen då jag tränar, och har inte heller haft problem med ont i ryggen. Tror att även humöret hållit sig stabilt pga av att jag fortfarande får min dos av endorfiner.
Men som sagt, nu är det mest bara att vänta, och se när han bestämmer sig för att göra entré.
| Status v 38 |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar