Så var det dags att testa en tävling "outside the comfort box". 3000m på inomhusbana, på Upplands DM i Västerås. Tog bussen dit och på bussen käkade jag en pastasallad, men kyckling och bacon. Något som jag ångrade lite grann då magen kändes alldeles för tung ett par timmar senare under uppvärmningen. Jag som aldrig tävlat på bana hade noll koll på var man värmde upp osv. Alla andra (dvs killarna) hade med sig utomhus kläder och gjorde första delen av uppvärmningen utomhus. Det första jag fick höra när jag kom och hämtade min nummerlapp var "Alla andra tjejer har strukit sig, så du blir ensam dam". Jahapp.... men sen kom det en tjej och efteranmälde sig så vi var faktiskt två. Då jag kollade igenom folks PB på startlistan så undrade jag vad jag gjorde där. En hel drös med killar som låg under 9 min. Som tur var så var även Gustav och Martin där, två killar som jag tränat med ett par gånger med Mantra sport. Dom skulle gå för 10:30, och jag som satsade på 10:45 kände att jag då kan ta lite hjälp av dom. Det var också skönt att prata med dom innan och skojja om att vi skrämde eliten.
Så gick starten. La mig direkt efter Gustav och Martin. Första km gick på 3:35, helt enligt plan för 10:45. Det kändes här rätt kontrollerat, och jag var inte alltför trött, däremot så kändes magen fortfarande lite tung. Andra kilometerna sackade Martin (som drog) lite, och jag övervägde att dra om, men vågade inte riktigt. För det första så hade jag inte koll på exakt vår fart, och sen var jag nog lite rädd för hur sista kilometern på ett sånt här lopp skulle kännas. Då det var 1000 m däremot så drog jag om, och tog upp tempot lite. Tyvärr så kände jag kort efter det hur det började bli riktigt tufft. Och det på ett annat sätt än jag är van vid t. ex ett 5 eller 10 km lopp. Här var det nån sorts mjölksyra i magen och en känsla att jag nästan ville kräkas. På sista varvet kom Martin med en superspurt och drog om, och då vaknade jag till lite och försökte dra upp tempot lite själv. Kom i mål på 10:51 och föll i hop i en liten hög efter mållinjen.
Lite snöpligt att missa målet med 6 sek, men får tväl änka på att det var första gången, och man lär sig direkt nåt om hur man ska lägga upp loppet. Nästa gång vet jag att jag måste våga gå om om det är så att min rygg är lite för långsam mitt i loppet, och bara hoppas att det håller hela vägen. Det var i a f rätt kul och jag kommer nog testa igen, även om jag föredrar gatulopp utomhus. Och nu är jag extra taggad att fortsätta träningen och få upp tempot och uthålligheten mer inför kommande mål: PB på 5 km och halvmara. Just det ja, placering då? Jag kom 2:a eller sist, beroende på hur man vill se det ;) Tjejen som vann sprang in på 10:13, och var en engelsk orienteringstjej. Surrade lite med henne och hennes klubbkompis (och pojkvän?) efteråt. Dom åkte från Uppsala till Västerås varje lördag för att träna på dom inomhusbanorna. Det lät väldigt ambitiöst tyckte jag. Själv väntar jag nog tills banorna ute på Studenternas IP tinar upp.... i maj eller så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar