Hässelbyloppet 2013

Familjen Lewis åkte till syster Jeanette redan lördag eftermiddag för att sova över där innan söndagens Hässelbylopp. Hon mådde inte så bra efter sin hemska njurbäckeninfektion, och de smärtstillande hon tog pga den. Erik var dock nöjd även om moster låg i soffan mestadels, eftersom han kunde springa efter katten Siv i stället. Vi lagade pastamiddag med lax, och tog det allmänt lugnt på kvällen. Nattens sömn blev väl sådär. Erik tyckte det var lite för spännande och roligt hos moster, så han vaknade och stod upp i sängen ett par gånger och sa "tatt" (=katt) och "Nätt" (=Jeanette). Laddade som vanligt med smörgås och ett par koppar svart kaffe innan vi drog oss ut mot Hässelby. I år skulle vi vara i tid och slippa det kaos som vi upplevde förra året, då jag inte ens hann värma upp ordentligt. Vädret var perfekt, och uppvärmningen kändes lugn och skön. Erik och Ty satt i solen och njöt. Klämde mig långt fram i startgruppen för att undvika tvärstoppslöpningen à la förra året. Även det gick bra, inte alls sån påtvingad masklöpning första kilometern som förra året. Första 5 km kändes det superlätt, och jag vågade trycka på. Låg på 3:51, 3:39, 3:40, 3:35, 3:40 på första 5 km. Ända fram till km 7 så kändes det lätt, men här började det bli lite jobbigt. Det ska det göra på ett millopp, så det var ingenting som jag fick för mkt panik av. Vid 8 km gick jag ifatt Ulrikas man Stefan, och tog hans rygg. Sen drog vi lite om vartannat, och nu var jag riktigt riktigt trött. Då det var mindre än 1 km kvar drog Stefan i från lite och jag var nära att slå av på takten, men då gick en kille om mig och skrek på äkta militärvis: "KOM IGEN NU, HAKA PÅ SÅ KÖÖÖR VI!!". Bara att lyda, och det gjorde att sista kilometern blev den snabbaste, 3:34 :) Går i mål på 37:30 och hade ÄNTLIGEN gått sub 38, och det med ganska god marginal. Jag var duktigt trött och stel i vaderna och fötterna, men väldigt nöjd. 13:e plats räckte tiden till.

Stackars Erik hade somnat efter att hejjat på mig vid 9 km. Då vi sen stod och väntade på T-banan så sov han fortfarande djupt i vagnen. Då tåget kom in så vaknade han halvt om halvt till, sätter sig upp i vagnen, klappar händerna 4 ggr, och skriker: "hejja, hejja!", och ramlar sen bakåt i vagnen och somnar vidare. Det var bland det roligaste jag sett nån gång... mammas gulle, alltid beredd att hejja.

På väg mot Stockholm

Frukost hos moster

Just efter hejjandet

"Åta tåå" hem till Uppsala