Träningsvärk...

... så heter en av mina kära vänner, Eva Holmgrens blogg, men just nu känns det som att jag borde döpa om min blogg till samma namn. I fredags blev vi medbjudna att träna med ett par killar från Tys förra jobb på gymet som Ty brukade gå på. Upptäckte snart att passet vi skulle gå på hette "Extreme", och det levde upp till sitt namn. Skitkul pass, med en jätteduktig instruktör. Den innhöll massa funktionell träning eftersom gymets motto är att köra mest enkla, funktionella övningar. Vi körde bl a hopprep, boxning, cirkelträning, hopp med medicinboll, springa och krypa mellan varandras ben, hoppa på ett ben runt varann, sip-ups med medicinboll osvosv. Rätt möra i kroppen, men nöjda joggade vi hem och förstod ganska snart att träningsvärken inte skulle vara nåt att leka med. Vi har ju för det första bara sprungit i princip 2 år, men nåt litet gympass här och där, och för det andra så var det som sagt "Extreme". Så i går vaknade jag tidigt på morgonen av att det gjorde väldigt ont att röra sig i sängen. Plikttrogna som vi var så for vi ändå ut på varan långrunda på 16 k i ett regning Stockholm, vilket gick hyfsat bra, man känner inte träningsvärken när man springer. Men när man stannade var det ingen lek, så i går kände jag mig som 80 år gammal och gick runt och stapplade på stela ben. Var på lite fest hos Annchalotte som hade gjort sin statistiktenta, och firade detta med några kursare. Jag vandrade dock hem vid 00-tiden (fortfarande på stela ben) då dom andra drog till White Room. I dag blir det viiiiila. Ska snart se andra åket i herrarnas världscupslalom.

Extreme var det ja... men KUL och effektivt!