Kungsholmen Runt

Familjen Lewis har fått in vanan med att packa ihop i ottan och dra in till Stockholm för att springa. Den här gången var det jag som hade äran att representera familjen i Kungsholmen Runt 10km. Hade satt 40-nånting som mål, alltså under 41, (fast hellre närmare 40 än 41) då jag sprang Premiärmilen i mars på 41.21, men borde ju vara lite snabbare nu tyckte jag. Har ju faktiskt bara varit under 40 min en gång, förra året, och 2 dagar efter fick jag veta att jag var gravid med Erik. Så jag var ju på väg mot en bra form då onekligen. Loppet var bra, skönt väder, lite blåsigt på sina håll, lite backigt i slutet och såklart jobbigt. Men om det inte vore jobbigt i slutet på ett 10km lopp så vore det väl konstigt. Höll bra tempo redan från start och första 6 km var lätta, men sen var det lite tuffare. Då jag spurtar in mot mål så hör jag speakern säga "Charlotte Lewis, kan klara under 40" och då kutade jag på för glatta livet. Tyvärr hade jag inte sekunderna på min sida utan tiden blev 40:03, men det är jag supernöjd med. Blev 11:e dam, och vad säger man om dom andra duktiga Rånäs-tjejerna Anna, Ulrika och Johanna som kom 2:a, 3:a och 4:a alla på tider runt 36. Det går ju bara inte att undgå att bli inspirerad.

Efter loppet snabbduschade jag på Friskis & Svettis, och sen drog vi och mötte upp Tys gamla arbetskompis med fru och lilla Tim som är 2 veckor äldre än Erik. Käkade lunch i Gamla Stan och sen tog vi en liten promenad i stan innan vi hoppade på tåget hem igen. Nu är Erik nattad och det känns som att jag kommer att natta inom kort.

Innan start. Jag var lite piggare än vad jag ser ut... men bara lite.

Försöker mig på en spurt, slog i alla fall gubbligan bakom mig.

Skulle försöka le sådär klämkäckt, men det blev såhär i stället.

Lunchen var god, och Erik var som vanligt förvånad. Kanske för att han somnade i Uppsala och vaknade i Stockholm...