Beginning of the end?

Ja så kändes det på dagens löppass. Eller löppass, vet inte ens om jag skulle vilja kalla det löppass. Joggade i snigeltempo 1 km, sen gick jag några minuter, sen snigeljogg i 1 km igen och så gång. Till sist blev det totalt 5 km jogg. Det är helt otroligt hur magen växer från dag till dag nu. Det är nån sorts slutspurt som han håller på med där inne på tillväxtfronten. Det är nog den extra tyngden som gör att det var så jobbigt, och sen tror jag att han riktigt håller på att kila sig fast nere i bäckenet, därav den inte så sköna känslan på urinblåsan. Nåja, var väldigt skönt väder att komma ut i i alla fall, och kände mig lika skönt trött efteråt som efter ett 2 mils långpass. I morrn blir det vila och så får jag se hur det känns på fredag, om jag får in en liten jogg då också. I dag går vi för övrigt in i v 36. Och på den positiva fronten så kan meddelas att jag sen mardrömsnatten sover som en prinsessa igen.

Efter löpningen, sitter och funderar varför det ska vara så himla jobbigt att jogga med en mega-melon i magen...