Hässelbyloppet 2012

Uppladdningen för detta lopp har varit allt annat än optimal. Förkyld veckan innan till att börja med. Sen har Erik sovit som en kratta senaste nätterna, så det var två mycket opeppade löpare som begav sig mot Stockholm och Hässelby i morse. Fortsatte i samma maner, vi missade tåget som min syster (barnvakten för dagen) var på, och då vi kom fram var det att skynda mot starten. Jag var även tvungen att kissa, och sprang iväg för att stå i bajjamajjakö. Efter 10 min och en fortfarande galet lång kö insåg jag att jag skulle missa starten om jag stod kvar här. Så spurtade till syrran och Erik för att ta på mig tävlingsskorna. Erik tjöt i högan sky och ville bara ha mamma, så det var inte med det lättaste hjärtat jag spurtade vidare mot starten. På vägen dit kände jag, "nej jag MÅSTE kissa" och hoppade helt sonika in mellan två större stenar och gjorde numero 1. Möjligt att nån fick se mer av mig än jag vanligtvis visar, men nöden har ingen lag. Sen 2 st stegringslopp och så var det hög tid att ge sig in i startfållan. Sämre uppvärmning kommer jag inte ihåg när jag senast gjorde.

Men det var inte slut där, nej vi insåg allt för sent att vi stod alldeles för långt back i tävlingsklassfållan, Första kilometern var OLIDLIG. Man kom knappt framåt, eller det var start-stopp, och efter 500 m så kände jag att mitt mål med nytt PB var på väg upp i rök. Men sen på andra kilometern så bestämde jag mig, nu eller aldrig och började rusa om folk till höger och vänster. Tog mycket kraft, men jag hade inte så mycket val. Sen på 3:e kilometern började det lätta upp lite och jag kunde äntligen komma in i en rytm. Kände att benen var starka och sen gick resten av loppet som i ett flyt. Vid 6:e kilometern kände jag att lite av kraften i benen var borta, förmodligen av allt rusande i början. Men ananrs blev jag liksom inte trött förrän 9:e kilometermarkeringen. Sista kilometern slet jag, men så ska det ju vara då det är tävling. Jag har som vanligt aldrig nån koll på min totaltid under loppet (ser bara varje kilometertid och klarar inte av att lägga ihop dom eller annan avancerad matte då jag tävlar), så då jag kom i mål och ser 38:10 på min klocka så trodde jag faktiskt inte att det var sant. Tiden korrigerades senare till 38:12 vilket jag är lika glad över, och plats 15. Från 39:30 till 38:12 på en månad! Nu är det inga mer tävlingar i år, och det känns rätt skönt.

Erik då, ja han hade ylat som en tok i över 10 min innan han med darrande läpp somnat, stackarn. Det var en mycket glad bebbe då han fick se mamma och pappa efter loppet.

Här var han glad i a f, med pappas mössa på.