Tjejmilen 2012

Så skulle jag äntligen springa Tjejmilen igen. Senast var 2006, då ville jag springa på runt 45 min tror jag. Den här gången var målet att komma under 40 min igen. Jag har ju varit så irriterande nära i år, med 40:04 och 40:05 i våras. Hade iofs inte fått till särskilt bra träning på sista tiden, men ville ändå göra ett försök. Top 30 var placeringsmålet.

Till Stockholm drog jag redan fredagkväll, till Annchalotte, som också skulle springa. Första Tjejmilen för henne. Just ja, helgens stora utmaning var ju att vara ifrån Erik. Som tur var så var helgen så fullspväckad att det knappt fanns tid att sitta och sakna honom. Fredagen körde vi lite pastauppladdning och försökte somna tidigt.  Sen morgonen därpå var det lite klassisk uppladdning, med svart kaffe och smörgås. Skyn var grå och tung, och vi insåg snabbt att detta skulle bli en blöt historia. Väl på plats så körde jag lätt uppvärmning. Benen kändes helt OK, och jag kände mig rätt lugn. Så gick startskottet och jag kom snabbt in i ett skönt lunk första kilometern. Sen andra kilometern hade jag lite svårt att välja rätt rygg. Jag hamnar lätt bakom dom som startat för snabbt och sen eftersom saktar ner mer och mer, så på 3:e kilometern hakade jag på en tjej som gick i bra tempo. Den kilometern gick på 3:45, lite väl snabbt kanske, och jag blev lite tung i benen. Ville vara fräsch till det som jag kommit ihåg som en supertung backe vid 6.5 kilometer. Vid 7 km undrade jag om den där lilla kullen vi sprang uppför var "dödsbacken". Jag insåg att jag blivit bättre på backar :) Här kände jag att jag hade stor chans på sub 40 och fortsatte tugga på. Vid 8 km stod Annchalottes pappa Lorentz och hejjade, vilket gav mig nog med energi för att trycka på sista två kilometrarna. När jag springer genom lervällingen på målrakan och ser 39:25 på klockan och inser att jag inte bara kommer komma under 40 min, utan även att putsa mitt personbästa så känns det som att jag flyger sista metrarna. 39:30 blev tiden, och en putsning av mitt tidigare PB med 4 sekunder, samt blev 23:a. Jag är så supernöjd, särskilt med tanke på att det är utan särskilt bra träning senaste månaden. Så nu vill jag träna på lite och se om jag kan sänka det ännu mer.

Kvällen firades ordentligt, med Annchalotte och Marika (en annan kompis från Piteå som sprungit milen för första gången i sitt liv) och hennes kompis från Boden. Fin middag på Italiensk krog och sen dansade vi hela natten lång på Stureplan. Det var 100 ggr jobbigare än att springa loppet. Men som min mamma sa, man blir bara bra på det man tränar på ;)

Början på loppet tror jag

Nöjda tjejer

Direkt efter målgång

Innan start

Djurgårdsbron

Firandet har börjat