I går kom vi hem till Seattle igen, mycket skönt. Ni vet ju, borta bra men hemma bäst, och ffa att sova i egen säng igen. Bilturen tog 12 timmar, inte idealt för mig att sitta så länge på min oerhört onda svanskota. Har just testat ett löppass, bara 6km runt sjön här. Och först gjorde det så ont så att jag började må illa. Till saken hör att jag läst på om både svanskotefraktur/stukning etc. och det ska tydligen inte vara farligt att hålla sig aktiv, så länge man pallar smärtan. Och SMÄRTAR, det gör det. Men till sist under löppasset så kom jag som in i en fas där jag bara pallade smärtan, man liksom blir lite kompis med den. Förhoppningsvis ska den dock lätta, för ja vet inte hur sugen jag är på att springa halvmara så här. Pulsen stiger lite pga smärtan, och det är ju nåt man under tävling helst vill undvika. Men till det positiva, löpsteget var bra, allt annat håller, så det är just SMÄRTAN jag får kämpa mot. Man blir barra haardare som vi säger i Pite.
Nu ska vi tvätta, alla våra kläder luktar en blandning av svett, eld och jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar