Jag älskar att sova...

... har jag kommit fram till. Som tonåring sov ja inte sådär toklänge som vissa gjorde, utan ställde ofta klockan på 8:30 på helgerna. Men de senaste åren så har min kärlek för sömn växt sig stark. Ska det inte va tvärtom? Under min semestervecka t. ex. så har vi oftast lagt oss runt 23-tiden, och ja sover utan problem till 9-9:30. Och mår som en prinsessa sen under dagen, så det är väl nåt jag behöver. Ty är likadan, vet inte om det är löpöträningen som gör att man behöver sova mer, men så himla mycket tränar vi ju ändå inte, inte i närheten på elitnivå i alla fall. Nåja, sömn är i alla fall oerhört viktigt och jag gillar't.

I går var vi bjudna på Erin (en tjej som jag jobbar med) och hennes fästman Daves förlovningsfest. Dom ska nämligen gifta sig i Mars nästa år. Festen hade dom i en park på andra sidan Universitetsområdet. Vi bestämde oss för att vara hurtiga och cykla dit, vilket innebar 40 min i jävuls-backar och en lätt svettig bak då vi kom fram. Festen var väldigt trevlig, och vi fick träffa hela Erins släkt och massa av hennes kompisar. Träffade bl a ett väldigt trevligt par som var triatleter (eller hon var det i a f) och klättrare, simmare och allt möjligt. Kanske kan man få lite hjälp med sim-teknik där.

I dag såg vi Friidrotts-VM på morgonen och blev så inspirerad av 5000m finalen att vi sen drog ut och brände av ett bra tempopass. I slutet brände det som tusan i lungor och ben, men då tänkte jag: "Mo Farah hade nog 1000 ggr mer mjölksyra än jag har, och han la ändå in en andra växel", så lite inspirerad lyckades jag trycka på lite extra i slutet, och låg bitvis på 4 min/km. Eftermiddagen spenderades slappandes på en bänk vid sjön. Sommaren är allt skön här i Seattle.



Erin, hennes mamma och brorson, fest-stället, och Ty tog ut en av kayakarna.