Jag har ju endast vart med i två löparklubbar i mitt liv, IKSU i Umeå och nu Club Northwest här i Seattle. Jag har funderat lite på hur dom skiljer sig åt. Det första jag kommer att tänka på är att Club Northwest har en anställd tränare, Tom Cotner. En grymt bra tränare, som här i Seattle anses vara en av dom bästa. Inom IKSU var det mer att de mer erfarna löparna som gav tips och höll lite mer i träningarna. Framsteg blir det av båda varianterna, och jag tror att det funkade perfekt för mig att ha IKSU som första klubb och nu känner jag att Tom ger mig lite djupare kunskap, bl a runt träningsupplägg. T. ex. så kör vi fartträning enligt ett särskilt schema, och just nu är vi inne på första halvan av första cykeln. För att dra det kort: Vi börjar med att köra lite längre intervaller, med lägre tempo och längre vila, sen för varje vecka dras tempot upp, intervallerna blir fler och kortare och vilan kortas. Sen börjar vi om på nästa cykel med långa intervaller igen. Ett kul sätt att variera sig på, och dessutom har jag själv märkt snabba förbättringar i snabbhet. Jag ska erkänna att jag var rädd för Tom första veckorna, han är inte rädd för att gå rakt på sak och kan börja en träning så här: "i helgen så var det ett gäng som körde halvmara, bl a Nick, och ja, han sprang inte så bra... 82 min... han ska springa snabbare än så" :) Men sen får man även beröm när man väl förtjänar det. Sen kallar han inte några av de mer festliga loppen typ amerikanska varianter på Vårruset för tävlingar. "Race, no that's not a race, that's an event!"
Men, just det där med strukturerad träning är nog största skillnaden. Dessutom är Club Nortwest en stor klubb, vi är oftast runt 30 pers på träningarna, uppdelade i 6-7 olika grupper. Vi har många på elitniuvå, men även de som springer lite långsammare. IKSU hade också ett par på elitnivå, men dom var aldrig med på dom gemensamma träningarna. Det som båda klubbarna har gemensamt är löpargemenskapen. Släng ihop en hög med löpare och dom lär med 99% trivas med varann. Hur kan man INTE gilla att hänga med andra som gillar att springa!?
En sak är säker, att så fort jag flyttar hem till Sverige så ska jag gå med i löpklubb igen. Har man väl börjat så går det inte att vara utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar