Äventyr: Cinquo de Mayo half marathon

I fredags åkte vi direkt efter Ty slutat jobbet till ett litet vandrarhem utanför Snoqualmie där halvmaran på lördagmorgon skulle gå. Jag tyckte det var värt att spendera en natt där för att få sova en timma extra på morgonen. Vi var dock osäkra på hur smart det var då vi kl 3 på natten fortfarande vred och vände på oss för att hotellgrannen hade sin TV på högsta volym (något som han f ö hade heeela natten). Så särskilt pigga var vi inte vid 6:45 då klockan ringde. Åt lite frukost och gav oss i väg till starten. Det regnade och var mulet, men jag var ovanligt tuff för att vara mig och bestämde mig för att tävla i korta shorts och T-shirt, Tog på mig Pite Runners tischan som Janerik skickat hit och tänkte att man väl ska respresentera hembygden! Så gick starten och jag, Ariel och Katie hade planerat att köra i hop. Katie är prefekt på att dra tempot, och höll ett bra jämt tempo i början, och jag la mig bakom henne och kände att jag nästan kunde vila. Måltempot låg nånstans vid 4:15/km. Vid 6-7 km så tvärtstannar dock Katie och tar sig åt höften och svär, och det var det sista vi såg av henne. Hörde senare att hon bröt och åkte bil tillbaka, tråkigt, Hoppas att det inte var nåt allvarligt. Här tappade jag min perfekta pacer, då Ariel som är lite oerfaren inte är så bra på det här med att turas om att dra. Hon vill gärna ligga sida vid sida, vilket enligt mig inte riktigt gynnar nån, bättre att turas om att dra. Kände själv av min högra höft lite, något som ja inte haft problem med alls på träningen inför loppet. Började vid 8 km att få svårt att hålla vår målfart, ingen av oss var helt död, men vi kom i efterhand fram till att vi nog överskattat vår förmåga lite, 4:15 kändes inte så lätt som jag hade hoppats, och jag vet varför för mig i alla fall. Jag måste få in fler längre tröskelpass. Nåja, vi bet ihop i alla fall, och trots att det var riiktigt tufft vid 13 km så höll jag här tempot lite bättre. Då det var lite mer än 3 km kvar så bestämde jag mig, nu eller aldrig, och så drog jag upp tempot och bet ihop, Här släppte Ariel, och jag körde sista biten själv, sprang om ytterligare en tjej och då jag såg stadion så matade jag på det sista jag hade, de sista 50 m ser jag Ty skrika på mig, och drog på en liten spurt. Tur var väl det, för när jag sen kollar på min chip-tid så kom jag in på 1:29:58, dvs preeeecis under 1:30 vilket var mitt mål, och personbästa med 2,5 minl. Men OJ vad trött jag var, och ont i min höftböjare, som nu kommer att behöva lite TLC. Var väldigt nöjd med att jag lyckades dra på fart i slutet, och att jag lyckades hålla ihop mentalt. Kom 7:e dam, och 3:a i min åldersgrupp och fick även ett presentkort på 150kr på en löparbutik. Ty persade han med, och kom in på 1:26:32, 2:a i sin åldersgrupp, och Ariel kom in på 1:31:02 och vann sin åldersgrupp.

Senare på kvällen var vi bjudna på middag hos Ariels morbror, och det var en lyxmiddag kan jag säga. Dom hade lagat krabba, kammusslor, och räkor, sen lammracks och svamprisotto, och chokladkaka till efterrätt. Jag körde, men Ty hade även turen att njuta av flertalet olika fantastiska viner. Det var en väldigt trevlig kväll med trevliga, generösa och roliga människor, men i dag är vi så trötta att det blir soffan hela dagen,

Ciao!