I dag tog jag med mig löparkläderna till jobbet för att passa på att ta min löparrunda på väg hem. Joggade på i lugnt tempo, och framför mig sprang en kille i långsamt tempo. Så jag närmade mig och skulle springa om, så som man tycker att man ska göra om man springer i ett snabbare tempo. Killen gör då det töntigaste: Han vänder sig om, tittar på mig med chockad min, och drar på som tusan. Han kunde alltså inte bli omsprungen av en tjej. Ja ville inte tönta mig tillbaka och rusa igen, utan jag smög i stället upp farten stegvis, för att se hur länge han skulle orka med. Han höll i 500 m... WIN! I vanliga fall tävlar jag inte mot andra löpare ute i spåret, men här var ja tvungen att sätta ner lill-foten, så att den här testosteronstinna collegekillen fick lära sig en läxa.
Blev för övrigt ett bra pass :)
Nu god natt från giiirl power over here!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar