Konstigt det där hur man funkar. Efter jobbet var jag helt slut, och ville helst av allt sova middag. Men Club Northwest stod på schemat. Och som vanligt, med hjälp av alla glada trevliga löparmänniskor, och tränaren Tom så blir blir man upplyft och lämnar träningen 100% piggare än man var innan. I dag stod ett väldigt roligt intervallpass på schemat, 2x3.2km (2miles) med 4 min vila emellan. Det är en intervalltyp jag inte testat, då ja som längst kört 1000m intervaller. Min grupp låg på 3:57min/km, och det kändes faktiskt hyfsat kontrollerat. Är en sån grymt härligt känsla att springa i grupp, man får draghjälp, och fast man inte känner alla så väl så är det ryggdunkningar och high-fives efter träningen. Man kommer liksom nära varann på ett naturligt sätt då man kämpar (plågas ;)) ihop. Ty den galningen sprang med dom snabba grabsen, och låg på 3:36min/km, han börjar bli snabb killen min :)
Nu har vi just ätit lite sen middag, och ska snart gå och lägga oss.
Adios!
3 kommentarer:
Killen din ska väl komma ner till "Gubbens" tider på maraton... :D
Hihi, nja det kan nog bli tufft, men på kortare distanser kan han nog göra några riktigt bra tider nu. Gubben var förr vass back in the days helt enkelt.
"Gubben" fattar inte heller att han var så snabb!
Skicka en kommentar