Vilken helg det var varit! Vi kom till Vancouver runt lunchtid i lördags, och efter att vi checkat in så begav vi oss till nummerlappsutdelningen. Det var SVINKALLT ute och jag ångrade mig galet mkt att jag inte tagit med mina löparvantar att ha under loppet. Sen så fick vi veta att check-in för överdragskläderna skulle vara senast 8:30 och så kallt som det var i lördags så ville jag nog ha överdragskläderna på mig så länge som möjligt. Jag springer inte alls bra om jag hinner bli för kall. Sagt och gjort så begav vi oss till H&M (såklart) för att hitta några superbilliga tröjor att ha på oss som vi utan dåligt samvete kunde bara kunde lämna vid starten. Hittade ett par gula huvtröjor för 70kr/st, och sagt och gjort så fick det bli våra lagtröjor. Kassören frågade oss tom, "jaså, ni ska va ett sånt par som har matchande kläder". På kvällen gick vi ut och käkade pasta på en restaurang och sen så gjorde vi en rätt tidig kväll. Sov lite si och så under natten, dels så var jag nog nervös och dels så var det några nattsuddare som väckte oss vid 4 på morgonen då dom entrade hotellet utan att prata med särskilt små bokstäver. Rätt utvilad var jag ändå men inte särskilt hungrig, så jag fick tvinga i mig lite blåbärsscones och en kopp svart kaffe. Joggade iväg mot starten och solen sken från en klarblå himmel. Den kalla vinden från dagen innan hade också lugnat ner sig. Hann träffa 3 personer från klubben som också var där och sprang. Då vi var i seedade gruppen så hade vi hur mkt plats som helst att värma upp och slapp stå i horden med resten av massorna.
Så gick starten och jag visste sen tidigare att det skulle vara ca 1 km nedför till att börja med. Jag kände mig direkt avslappnad och pigg i benen. Första km gick på runt 3:45, lite snabbt, men som sagt, nedför är nedför. Sen flöt bara allt på perfekt, jag försökte trycka på lite extra på nedförs- och de flacka partierna, så att jag skulle ha lite marginal att gå lite lugnare uppför. Jag hade inte som direkt mål att gå sub 40, men jag visste att det skulle finnas en teoretisk chans i alla fall. Och då jag vid 6 km fortfarande låg enligt schema för sub 40 så började jag tänka att "ok, om jag håller ihop det här så kan det bli riktigt bra": Vid 7 km var det riktigt tufft, men jag lyckades bita ihop och tänka positivt, och vid 8 så visste jag att det skulle gå vägen, så sista 2 km sprang jag på adrenalin. Då jag går i mål och tittar upp på klockan och ser 39:36 så kom en helt underbar känsla över mig, sub 40, vilket har varit ett vad jag brukade tänka ouppnåeligt mål, men som jag mer och mer på senare tid börjat fundera på. Nöjd, nöjd, nöjd, med hur jag la upp loppet med jämn fin fart, med hur jag höll ihop mentalt då det blev lite tufft, och med hur jag tryckte på sista km som blev den snabbaste. Ty kom i mål på runt 39:10, och var även han nöjd, han kanske hade hoppats på just under 39 min men var ändå nöjd.
Efter loppet och en varm dusch så åt vi lunch på en uteservering innan vi körde tillbaka till Seattle. En helt perfekt, underbar helg!
Och tröjorna? Ja en väninna till en av våra klubbkompisar var så vänlig att hon tog hand om dom åt oss och hade dom vid målområdet då vi kom dit efter loppet. Hon tyckte att dom var "alldeles för söta för att slänga bort". Jag sitter nu med den på mig igen, det känns som en turtröja.
 |
| Lite nyvakna och tufsiga försöker vi ladda inför loppet, i våra fina lagtröjor :) |
 |
| Nummerlapp och tidtagarchip uthämtat |
 |
| Lunch i solen efter loppet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar